I min ålder får man ofta höra av familjens bekanta att ”Vad lång du har blivit” eller ”Jag minns när du var nyfödd och låg i min famn”. Man lär sig leva med det från det att man börjar högstadiet och till sist hamnar man där själv. Idag var det dags för de goaste tvillingsystarna jag känner att ta studenten, de som nyss sprang runt hemma som virvelvindar och knappt hade börjat skolan när jag träffade dem för första gången. Idag var de vackrare än aldrig förr och hade dagen till ära gått in i tvilling-rollen och matchat varandra från topp till tå.
Tack för att jag fick vara med och fira er på denna stora dag och all lycka till er i framtiden!
